VART ÄR FÖRSKOLAN PÅ VÄG?



Kvalitetsskillnaderna ökar mellan förskolor, vilket bekräftas i aktuella granskningsrapporter.
I praktiken gör kvalitetsskillnaderna att vissa barn drar en vinstlott medan andra drar en nitlott.

Förskolans läroplan 1998 innebar en statushöjning, förskolan fick ett tydligare pedagogiskt uppdrag. Vi har mött ledare och pedagoger som med stort engagemang gått in för att förverkliga läroplanen, bygga väl fungerande arbetslag och utveckla den pedagogiska kvaliteten. De gestaltar uppdraget med dynamik och kvalitet, skapar tydliga och ändamålsenliga strukturer och processer som gör det möjligt för pedagoger att vara närvarande och fokuserade i mötet med barnen. De här förskolorna attraherar kompetenta och drivande pedagoger, vilka ger förskolan tillgång till än mer kapacitet och försprånget till andra förskolor ökar. De är sunda och friska arbetsplatser. Kontrasten blir enorm i relation till verksamheter med dålig förankring i läroplanen, instabila personalgrupper med låg utbildningsnivå och som en följd av detta många sjukskrivningar.

Förskolechefer befinner sig ofta i en överlastad vardag som späs på av strukturförändringar och en alltför detaljerad styrning. På många håll ligger fokus på att skapa fler platser, klara förskolegarantin samt rekrytera utbildad personal. Förskolechefer brottas med den svåra uppgiften att rekrytera och behålla förskollärare i en strävan efter tillgång till hög kompetens. Den ständiga bemanningsfrågan upptar mycket av förskolans tid både för förskolechefer och arbetslag. Situationen påverkar både stabilitet och kontinuitet och därmed också kvaliteten för barnen.

Det vi ser idag är ett kunskapsglapp inom förskolan! I den personalgrupp som tillsammans ska klara av att genomföra förskolans uppdrag är 28 % av medarbetarna utan adekvat utbildning, drygt 20% är barnskötare och endast 39% är förskollärare (enligt statistik 2016). 2011 gjordes en förstärkning i läroplanen med intentionen att lyfta fram förskollärarens roll och ansvar. För oss har det blivit tydligt att detta krockar det med förskolans kultur där kompetensskillnader av tradition inte erkänns. Frågan har varit svår att prata om i de allra flesta förskolor, eftersom den är kopplad till pedagogens känsla av värde och status.

Vilken kvalitet finns i den verksamhet som barnet möter? Hur får det lilla växande barnet den omsorg och den undervisning som det har rätt till? Förskolan har duckat för att ta i undervisningsbegreppet, vilket innebär att man inte har landat i dess praktiska betydelse och påverkan på verksamheten. Barn ges förutsättningar att lära sig och utvecklas men det är begränsat eftersom de pedagogiska processerna många gånger inte målstyrs. Personalen är osäker på hur undervisning i förskolan ska bedrivas och behöver bli mer medvetna om sin roll i det direkta mötet med barnen.

Hur minska gapet mellan de förskolor som inte lever upp till läroplanens krav och de förskolor som bedriver en verksamhet med hög och stabil kvalitet?  Det första steget mot en reell utveckling är att erkänna gapet, först då finns det chans till utveckling. Kvalitetsarbete handlar om att gå till kärnan, ha modet att se, åtgärda de bakomliggande orsakerna – inte symptomen. Avcensurera och lyfta det som behöver bli synligt. Bli medveten om nuläget. Hitta resurserna och vägen fram till ett önskat läge. Att endast fokusera på pedagogiska frågor räcker inte för att utveckla en välskött förskola med förmåga att leverera god kvalitet om och om igen! Gör det som är nödvändigt. Bygg om organisationen om det behövs. Gör ett omtag / ge förutsättningar för chefer som behöver göra ett rejält omtag med sin verksamhet. Sluta att åtgärda symptom, lägg energi på det som i grunden gör att en förändring blir möjlig!